Fredagen den 23e mars hälsade Kinesisk TV och kanotförbundet på hos Stockholms Kajakklubb. Inför de olympiska spelen i Peking gör Kinesisk television ett reportage från varje OS-stad. År 1912 hölls de olympiska sommarspelen i Stockholm. Frågan är nu begränsad till varför i hela friden hamnade alla på Stockholms Kajakklubb? Mer kända som Stockholms stora vuxendagis än en idrottsklubb visste vi inte riktigt hur vi skulle hantera situationen. Som tur är har vi en ordförande, Tina Ekelund, som inte lämnar något åt slumpen. |
![]() |
| För att komma i rätt stämning hade hon och Andreas Johanisson spelat kinaschack hela morgonen och ätit take-away från Lilla Asien på Västerbroplan. |
![]() |
| Investeringen gav utdelning. Man kunde nästan tro att Andreas var en Peking-Anka på riktigt. |
![]() |
| Som ett yrväder kom förbundskapten Gunnar Olsson ner på bryggan och tog emot det kinesiska TV-teamet. Vad de inte visste var att under deras fötter låg enorma rikedomar i form av tappade glasögon, bilnycklar, pengar, snusdosor och mycket, mycket mer. |
![]() |
Kanotförbundets mediachef Caroline Dewoon fungerade som ett journalisternas flugpapper och kände sig inte helt okomfortabel framför kameran. Hennes uppenbarelse fick oss övriga att förstå vår egen mossighet. Klubben visade upp moderna kanoter, från Coastline till marathonkajak. Det stora klimaxet kom då K4-lådan täcktes av. Kineserna blev aldeles saliga och stack ner kamerorna och utförde en noggrann fly-by. Vi andra stod stolt bredvid och väntade... och väntade... ...efter ett tag tittade de upp. -"The Vasa ship?" Vi tittade ner i lådan och insåg att den gamla K4an hade vattenfyllts och murknat sönder under vintern. |
![]() |
Utöver de moderna kajakerna hade klubben också anordnat ett litet museum med dukade träkajaker och forna elitpaddlare. Carl von Gerber, dubbel olympier, snackade öronen av TV-teamet. |
![]() |
I kajakklubbens ljugarhörna bjöds det generöst på Göteborgskex och påskmust - Sveriges svar på den friterade bananen. De fyra männen som rest från andra sidan jordklotet sippade artigt på mustglaset som gick runt. Till en början visade de stor tveksamhet till denna svarta, stinkande dryck. Men då de insåg att lukten faktiskt kom från Märtas kläder i fönstret, släppte de lös och klunkade glatt i sig. Reportage af Björn Olin |